Flottiljen 1983-1984, Kmd Lennart Grenstad

Den 1 januari 1983 hissade Kmd Lennart Grenstad sitt befälstecken över 4. ytattackflottiljen. Då någon flottiljledare numera ej ingår i en ytattackflottilj fick FljC hissa sitt befälstecken på en robotbåt ingående i 44. rbbdiv förbandsdepå.

Flottiljen bildades av det som tidigare varit 1. jagarflottiljen och patrullbåtsflottiljen. Det låg i tiden att fredorganisationen skulle avbilda vår krigsorganisation.

Vi hade i Sverige tre ytattackflottiljer, en på ostkusten, en på sydkusten och en på västkusten. Endast två av dessa kom att vara fredrustade.

På västkusten hölls ur ytattackflottiljen en patrullbåtsdivision rustad, som av fredsrationella skäl underställdes 3. ytattackflottiljen.

Att bygga upp en ny organisation innebar att mycket arbete fick läggas på administrativt arbete, att ta fram arbetsordningar, rutiner mm. Då något stabsutrymme ej kunde skapas ombord på någon i flottiljen ingående enhet tvingades flottiljstaben att gruppera sig i land. Man kom att få stabslokaler i Örlogsbasens Tekniska Förvaltningen hus / T-huset/. Det blev en situation av ”gäst i ett hus” som enligt tradition ägdes av baschefen. Att på hans hus sätta upp en stor skylt som omtalade att en flottiljchef fanns i husen föranledde vissa smärre konflikter.

Vid denna tidpunkt fanns även då svarta hål i försvarets budget. Det innebar stort arbete med budget och ekonomi. Här kan nämnas att datorn började göra sitt intåg i organisationerna. Tidigt kom krav på att ekonomin skulle behandlas med dator. En dator inhyrdes till en kostnad av ca 25000:-!!.

Det var nu ingen som behärskade denna datorkunskap så effekten av detta nya system blev ringa.

Under första året skedde inga större taktiska funderingar på flottiljnivån rum rörande taktisk utnyttjande av en ytattackflottilj. På rbbdiv, som hade fått RB 15, Maril mm, påbörjades dock ett stort arbete med implementera dessa system i ytattacken.

Flottijledningen ägnades mycken tid åt uppbyggnad av flottiljen, besök vid förbanden med många SSÖ-inspektioner.

De skarpa insatserna mot främmande undervattensverksamhet pågick. Insatser skedde och nya materielsystem för ubåtsskyddsverksamhet togs fram.

Avsaknad av en jagare som flottiljledare skapade även andra problem. Var fanns FljC kajuta? Det var väsentligt att upprätthålla traditionerna samtidigt som det var väsentligt att visa att man var sjökommenderad. Av denna anledning kom det sig att depåfartyget i 44.rbbdiv bl.a fick ha dubbla lunchsittningar, 1100-1145 lunch för gunrummet och 1200- lunch för kajutan.

Ett tekniskt örlogsbesök i Köpenhamn mitt i en vecka genomfördes för att bl.a demonstrera Maril. Besöket blev en succé.

Örlogsbesök genomfördes 1983 med Ckr i Lübeck.

Flottiljen 1984-1985, Kmd Lars Thomasson

Flottiljstaben lämnade Tekniska förvaltningens hus och flyttade till eget hus, där även 44 rbbdiv stab samgrupperades.

Den främmande undervattensverksamheten pågick och ställde krav på deltagande från flottiljen. 46.ptrbdiv och 48.ptrbdiv ianspråktogs tidvis i ubåtsjaktverksamhet. Denna verksamhet leddes helt av CKF, som ej någon gång delegerade del av denna verksamhet till C 4.yaflj, vilket upplevdes något märkligt.

Inom ytattacksystemet hade nu RB 15 kommit med sin möjlighet till taktisk förnyelsen. Flottiljen jobbade mycket med anpassningar av rbtaktik, luftförsvar och ledning. Vi lämnade helt den "gamla" traditionella kustnära taktiken.

Året innehöll ett antal ”missionärsresor" till milostaber och flygförband, där FljC berättade om den "nya ytattacken". Förutom vapengenombrott med RB15 och målsökande långräckviddig torped (Torp 613) skedde också tekniska genombrott inom sis-spaning med ny spaningsdimension ("100 km"), inom stridsledning med Maril och KV-datasamband inom datakv över hela Östersjön. Den taktisk ledningsförmåga blev större än FöL:s. Samverkan skedde med HKP4 för radarspaning.

Den nya PS-70 (C-band med puls-doppler) gav stor säkerhet i luftspaningen.

Flottiljen övningsområde blev nu rutinmässigt Kullen-Danzigerbukten-Västervik genom att RB15 och 613-taktiken växte fram och övades.

Vänern-övningar genomfördes med Rbb och Ptrb och Karlsborgsflottiljen. Intressanta erfarenheter som ibland gjorde FV konfunderad men även våra eldledare.

Lyckade "hemmahamnsbesök" i Strömstad, Halmstad, Ystad och Västervik.

Även"lag-taktiken" erhöll nya influenser.

Förmågan att gömma lagen utvecklades. (Bla i ÅHUS där CKF inte kunde hitta det).

Den rörliga bastaktiken tillämpades, vilket innebar att fartygen var under gång eller till ankars. Taktiken med utnyttjande av krigsförtöjningsplatserna lämnades.

Helikopter till laget (tillfälligt) för snabba mtrl-transporter

Divisionen på västkusten fick deltaga i skarpa ubåtjaktoperationer innan besättningar var färdigutbildade. Det blev rutin att övningar bröts av skarpa kör.

Divisionen fick ofta problem med krav på långa och snabba ombaseringar till förfång för ordinarie navigerings- och manöverövningar och till förfång för arbetstidsbestämmelser.

48 besökte Visby i början på juli.

Ckr underställdes flottiljen under tid då hon ej genomförde utbildningsexpeditioner.

Flottiljen 1985- 1988, Kmd Frank Rosenius

Flottiljen kom under 1985-86 att ta och få en tydlig roll som taktisk, ekonomisk och administrativt förband. Många funktioner avlastades DC som därigenom kunde ägna sig åt sina huvuduppgifter att producera och utbilda förband samt att hålla beredskap. Åren 85-86 präglades av stora operativa insatser med ubåtsjaktstyrkan.

Inom det taktiska konceptet hade nu flottiljen RB 15, RB 12, torped 613 samt minor. Det gällde att med dessa system och dess vapenbärare utarbetades taktiska koncept för flottiljens uppträdande. Samtidigt gjordes stora kraftansträngningar med ptrb-system att utveckla deras ubåtsjaktförmåga både taktisk, materiellt och personellt.

En uppdelning gjordes mellan de två ytattackflottiljerna så att 1. yaflottiljen hade som huvuduppgift att utveckla ubåtjaktskonceptet samt att leda ubåtsjaktstyrkans insatser i skarpa operationer. Härvid hade 4. ysflottiljen uppgiften att stödja med ledningspersonal, med 46. ptrbdiv och med 48. ptrbdiv som vapenbärare av sjb.

4. yaflottiljen hade som huvuduppgift att utveckla ytattackuppgiften för flottan.

Inom det taktiska området lade flottiljen ner kraft på taktiska spel, taktiska anvisningar samt att genomföra taktiska övningar med hel flottiljen.

Ett antal taktiska spel genomfördes med hela kfl och FV där vi utnyttjande lite gamla beprövande metoder som sjökort, stora bord med spelmarker, med en A o B- sida i olika rum som oberoende varandra löste taktiska spörsmål och där vi inte disponerade datorstöd.

Flottiljen utarbetade metoder för samordnade insatser med RB 15, RB 12 och torped 613 och även samordnat med FV och Krb. I avsaknad av gammal hederlig flottiljledare utvecklades metodik för att FljC kunde leda flottiljen från rbb. Denna metod var inte helt friktionsfri då DC inte alltid kom att gilla denna ledningsform, dvs på rbbdiv fanns då både TaL i form av FljC samt en stridgruppchef i form av DC. Det väsentliga var att FljC skulle var TAL till sjöss. FljC fick en storhetstid som ledare av flottiljen till sjöss samt större ansvar för beredskap av förbandet.

Under FljC utvecklade C44. rbbdiv och C48.ptrbdiv ytattackförmågorna inom sina resp. system. 48.ptrbdiv levde ibland sitt egna liv och utvecklade t ex en udda ytattackförmåga såsom kustnära landbeskjutning med ptrb och 57mm- systemet. 48.ptrbdiv fortsatte att utveckla konceptet med Vänerövning, dvs. samövning mellan ytattack och FV, övningar som börjat på en hög nivå som nu hade blivit en samövning mellan DC yaförband och divC flygförband.

Allt detta arbete med spel och övningar med ny vapensystem resulterade i att flottiljen under perioden utarbetade nya taktiska anvisningar, TR:YA:

Under perioden utvecklades den sk CKF Tak-funktionen. Denna funktion hade att genomföra kfl övningsverksamhet i form av planering, genomförande och uppföljning. Detta innebar att flaggen avlastades och kunde ägna sig åt andra uppgifter. Dessutom blev CKF Tak en ledningsfunktion som kunde stötta resp MK vid skarpa operationer. CKF Tak organiserades av en flottiljledning och bestod av en taktisk funktion, en underhållsfunktion en personell och en administrativ del. Bemanningen var flottiljledningen. Att var CKF Tak var en mycket intensiv arbetsuppgift. Man ledde planering för samtliga kfl-förband och man genomförde övningsverksamheten varvid förbanden fick viss ”taktisk ledning”.

Ett kör var en tvåveckorsperiod med 12 timmarsskift. Därefter kom en uppföljningsfas innan nästa planeringsperiod tog vid.

CKF Tak var en personalsnål taktisk ledning med taktiska stabsrutiner som vid skarpa operationer och som på handläggarnivå kunde stötta aktuell ÖrlB vid insats. Det blev bra rutiner och bra arbetsklimat mellan land och sjö.

Flottiljen medverkade och tog initiativ i taktisk/tekniska diskussioner inom flottiljen och med externa organisationer. Bl a fördes samtal med KKrV om framtida ytattacken, dess förmågor dess möjliga konstruktioner mm.

På ubjfronten var det många projekt igång för att utveckla materiel och förmågor. Härvid kan nämnas framtagande av Haraldtorped, en släphydrofon som byggde på vår lilla ubjtorpeden Harald.

Ett annat område, som var mycket aktuellt, var arbetet med att hålla ”krigsförbandet” levande. För oss var det väl närmast en akademisk fråga. Vi var ju både freds- och krigsorganisation samtidigt. I detta som i så många andra fall, var det tillgången på personal med adekvat utbildning, som var den springande frågan. Besättningarna hölls sedan orienterade om förbanden och om våra tankar om beredskapsbehov och personlig beredskap hos de krigsplacerade. Det hände faktiskt att någon ringde och frågade, om han kunde åka på semester utomlands med hänsyn till beredskapskravet! Den enskildes kontakter och lojaliteter knöts mycket medvetet till divisionen och till fartygscheferna och inte till någon anonym personalavdelning på örlogsbasstaben enligt de ordinarie rutinerna och Värnpliktsverkets standardnormer.

Kfl taktiska övning genomfördes i Bottenhavet 85, KFÖ på Västkusten

Inom bas- och uhtjänst skedde utvecklingar både på sådant som kanske uppskattades och dels sådan som mötte på visst motstånd.

Flottiljen inledde studier och försök med sjögående lag. Detta var något som mötte på visst motstånd. Man satte på containrar på inhyrda fartyg t ex KBV-enheter.

De landburna lagen verksamhet utvecklade också. Man försökte skapa bättre servicenivåer. Huvudtjänsten stördes i många fall av grönstjänst, posttjänst eget administrativ arbete som tog kraft, tid och resurser.

Personal- och ekonomisk-ansvar överfördes från DC till FljC. Detta medförde bättre effekt och att DC kunde ägna sig åt huvudtjänst. Inom personalområdet kom dock DC att få ägna stor kraft för att tillsammans med flottiljen att lösa dessa problem. Inom ekonomin var det enkelt för flottiljen att kunna följa upp förbandens utnyttjande.

Den stora övningsverksamheten och det stora uttaget av arbetstid vid skarpa ubjoperationer kom att fresta på personalen på hemma fronten. Inom ubj var det ofta tesen dök upp ”alldeles strax har vi honom” så vi tar bara ut några timmar till. Denna extra och oplanerade tid blir början till många äktenskapkriser.

Ett led i att stärka hemmafronten samt att avlasta personalen lite från detta ansvar skapade flottiljen en form att organisation stöd till hemmet. Denna funktion skulle hjälpa till medan förbanden var till sjöss. Detta kunde vara enkla insatser såsom hjälp vid ej startande bil, proppar som gick till som till stöd med barnvakt. Experimentet kom att uppmärksammas, bl.a i tidskriften Upp och Ner. Det var inte odelat positiva reaktioner trots att de som fick möjligheten att få denna hjälp tyckte det motsatta. Flottiljen erhöll tom brev från Fredrika Brehmerförbundet som sade att tjejer minsann nog själv klara av både att var mor och att ta hand om det praktiska.

Under perioden fördes diskussioner om organisationsförändringar. En fråga var 48.ptrbdiv på västkusten, nerläggning eller reducering av förbandet? Med argument om rekryteringsbas på västkusten, ett flottanförband på västkusten mm kunde förbandet bibehållas om än med endast två ptrb på linjen.

Under perioden deltog flottiljen i CKF utlandsbesök i Kiel med Ckr och rbb. 48.ptrbdiv genomförde besök i Oslo 85.

Under denna period genomfördes en av senare tids största operativa ubjoperationer. Operationen kan sammanfattas som

”Fördelningen”, kfl genomförde kör, övningsverksamhet i MiloÖ,

helt överraskande genomfördes dold ombasering till miloV,

där ubjstyrkan gick in och genomförde småstrid i 5 dygn

varefter förbanden reorganiserade.

Om denna händelse finns en särskild redogörelse.

Flottiljen 1988-1989, Kmd Torsten Lindh

Den främmande undervattensverksamheten fortsatte. Detta gav fortsatta effekter för flottiljen, som hade att stödja ubåtsjaktstyrkan med 46.ptrbdiv och med bojbåtar samt att vara beredd avdela 48.ptrbdiv som bombbåtar och kunna förstärka staber med personal ur flottiljstaben.

Fortfarande hade flottiljen huvudansvaret för att utveckla ytattackuppgifterna.

En del taktiska nya fundering skedde under denna period i samband med spel och övningar. Vi talade om grundläggande funderingar runt HTS till sjöss. Våra system medgav numera att kunna skapa lokalt HTS samtidigt som vi kunde bestrida en angripare hans HTS. Vi talade ibland om behov av styrketillväxt och styrkeförhållanden. Armétänkande 3:1 tyckte vi inte alltid stämde till sjöss. Däremot kunde vi matematisk bevisa att man måste vara stark från början i en strid. Det går inte successivt att tillföra styrkor och därmed kunna skapa styrkeöverlägsenhet.

Vi kunde vid flera tillfällen bevisa och visa vid övningar det offensiva koncept som främst RB 15 medgav. Konceptet medgav av efter att ha genomfört insats mot främmande kust hann vi tillbaka till egen kust innan motståndare hann reagera och kunna agera mot oss. MBS hade svårt att förstå denna offensiva kapacitet som systemet medgav. Och glöm då inte att denna kapacitet var också ännu mer möjlig i samverkan med attackflyg, vilket medförde att MB fick en enorm offensiv kapacitet.

Det var dock många som var skeptiska till att göra vapeninsatser så långt över och bortom horisonten och kunna ha och säkerställa goda mållägen. Detta var dock något som vi övade mycket på att bli bra på, att presentera goda mållägen. Våra egna övningar var nog så komplicerade då ingen vill t ex sända med radar som därigenom kunna avslöja sig.

Vår taktiken medgav nu att vi inte behövde vänta utan att vi kunde agera mot och uppsöka en motståndare.

Detta koncept visade också på möjliga svårigheter i ett operationsområde gentemot tredje part, dvs. ROE gentemot danska eller tyska enheter.

FljC provade på att leda från kkv. Där disponerade han egen panel för sin verksamhet. Detta ställde dock krav på att han hade med sig duktig och SLO-fähig adjutant och det var inte alltid enkelt. Dock blev det en bättre ledningskapacitet här än från rbb.

48.ptrbdiv utvecklade från sin horisont ytattackkonceptet för ptrb. Konceptet blev i detta helt outstanding. 48.ptrbdiv utvecklade och drev fortsatt verksamhet med Vänerövningen och kunde få värdefulla erfarenheter rörande luftförsvarsförmåga likväl som attackflyget fick många nyttiga lärdomar. Attacken uppträdde för stereotypt och vi fick uppleva skarp störning från attackflyg, vilket var en upplevelse för eldledarna.

Under 89 genomfördes KFÖ i södra Sverige. Det blev den sista KFÖ i modern tid. Inkallade chefer var bl a Thomas Fagö, Christian Stärnevall, Peder Sparre, Lars Riis-Björnstad, Christoffer Werner mfl.

Det genomfördes under denna övning ett antal intressanta eskortföretag mellan Karlshamn och Kalmar och där fiende inte uppträdde helt orationellt vilket ställde flottiljen inför vissa svårigheter. Jan Wickberg var chef B-sidan. Vi fick också se B mineringsverksamhet med utnyttjande av sandsäckar från Hercules.

Ordinarie övningsverksamheten för kfl planerades och leddes fortfarande av CKF Tak

Flottiljens bojbåtar levde ofta sitt egna liv. FljC fick en mycket god bild och upplevelse efter att tillbringat två dagar ombord. Bojbåt 606 gick under övningsverksamhet lätt på grund under denna period.

Nollbasplanering och krigsförbandsvädering var i centrum för förbanden. Förbanden skapade numera underlag för ekonomiska behov kopplat till verksamhetsplan och till förbandens avvägning av underhållsbehov från landmyndighet och från eget förband. Systemet gjorde också att förband som hade behov fick dessa tillgodosedda medan de som ej hade behov utan tidigare fått av ren slentrian numera inte fick del av kakan.

Flottiljen bibehöll sitt ansvar för ekonomi och personal. DC hade att ge underlag och att ha viss uppföljning av utfallet. Detta innebar att DC kunde ägna mer tid och kraft till sin huvuduppgift att utbilda förband.

Personalansvaret ökade under perioden för flottiljen. Systemet med att varje förband ansvarade för sin personal innebar naturligtvis vissa problem såsom att vakanser flyttade runt som svarta hål utan att någon fattade övergripande beslut.

Kraftsamling skedde mot rekrytering. Flottiljens kvot skulle fyllas. I denna process deltog DC/FC aktivt och medverkade alltid i kollegier mm

Under perioden genomförde flottiljen ett större utlandsbesök i Lübeck med lånad Visborg och med rbb och en ubåt. Åalborg besöktes av 46.ptrbdiv och bojbåtar

En liten kuriosa. Det var inbrott i Ckr tobaksförråd av utförselcigaretter. Konsekvens av detta blev naturligtvis att kostnaden för detta hamnade på minuskontot, men inte nog med det. Ckr blev tvungen att också betala utebliven tobaksskatt eftersom cigaretterna onekligen ”införts” i landet

Teknik utveckling koncentrerades främst till deltagarna i ubåtsjaktsstyrkan. Gamla hkp-sonarer tillfördes förbandet. Eftersom det var brist sonaroperatörer så blev det skepparna ombord som kom att utbildas på dessa system. Vi utvecklade systemet med utombordare för att kunna hålla positionen då spaning skedde. Vi testade nya sjunkbombkastare, vi utvecklade släpsonar med utnyttjande av torped 42.

Under perioden inträffade Hävringeincidenten. Den hetaste incidenten i modern tid och då vi verkligen var nära att lyckas i våra insatser mot främmande undervattensverksamhet.

Flottiljen 1990-1993, Kmd Sölve Larsby

Den främmande undervattensverksamheten fortsätter. Konsekvensen för flottiljen är att vi fortsättningsvis avdelar 46.ptrbdiv och bojbåtar samt vara beredd att avdela 48.ptrbdiv samt stabspersonal ur flottilj vid ev operation.

Det var svårt att vara chef för bojbåtarna. Flottiljen hade ingen egen kapacitet att personalförsörja förbandet utan detta skedde delvis från ubåtsflottiljen. Bojbåtarna tilldelades många självständiga uppgifter och som också genomfördes självständigt. Förbandet styrdes med halvhemlig verksamhet av Flaggen och CKF Tak. Inte en enda övning i flottiljens regi genomfördes utan det enda ansvar var personalbemanning och underhållsfrågor. Under perioden kommer detta förband att lämna för flottilj.

Samma sak sker med Ckr som överförs till minkrigsorganisationen. Flottiljens ansvar var bemanning och underhåll. Någon taktisk utnyttjande skedde ej av fartyget. Dessutom lydde hon under utbildningsexpeditionerna under CM.

Detta förhållande medförde att flottilj under övningsperioderna ej kunde öva i flottilj och utveckla flottiljtaktik.

Vi fortsatte att utveckla den ytattacktaktik som under tidigare år tagits fram. FljC ledde från kkv. Väsentligt var också att alla i flottilj hade ett taktiskt gemensamt läge och att chefs intentioner och avsikter fanns hos alla DC/FC. Det låg till grund för att det alltid fanns någon beredd att överta ledning till sjöss. Flottiljen opererade ju över stora ytor som kunde medföra, vid t ex insatt fientlig störning, svårigheter att nå samband mellan alla flottiljens enheter.

Vid utvecklade också förmågorna att ”tänk uppåt”, vad behöver flottiljchefen för att fatta beslut, vara delaktig i striden och vara beredd att ta över befälet vid förfall.

Vi utvecklade ett taktisk koncept för utnyttjande av LBM.

Under perioden genomfördes OPAS av flottilj. Detta innebar övningar och taktiska diskussioner i MS och FOA regi. Slutövningar i OPAS skedde med full krigsorganisation och med utnyttjande av TR:YA. Detta ställde krav på relevanta förövningar samt slutövningar med närvaro av en stor kontrollorganisation och stora målförband. Det blev som vi trodde, mycket goda resultat.

Vänerövningen genomfördes med 48.ptrbdiv och 44.rbbdiv med goda resultat. Det taktiska konceptet blev att rbb gjorde tidiga upptäckter medan ptrb klara ut detaljupplösningen av målet.

Vi kraftsamlade också på att förbandens underhållsresurser måste deltaga i flottiljens verksamhet. Lagen fick alltid följa med.

Under perioden tillfördes flottiljen Sto och Mmö. Kkv Göteborg hade i stället tillförts flottilj i Stockholm. Beträffande det senare uppstår alltid funderingen varför PTK för nya ys-system alltid underställs flottilj i Stockholm. Detta medför ofta onödiga kostnader för att bedriva adekvat verksamhet i anslutning till nybyggnadsvarv.

Under perioden genomfördes försök med EKA. Detta var ett ekonomiskt produktionsledningssystem där förbandet var i centrum och där förbandet tilldelades alla medel. Förbandet hade sedan att avväga och värdera eget arbete i förhållande till att köpa dem från t ex MKUhbat. CKF deltog inte heller i denna process. Det blev kanske inte så stora besparingar som man väntat. Den positiva effekten blev för det egna förbandet delaktighet i underhållarbetet vilket kom att ge bättre effekt på sikt.

Under perioden var som vanligt ekonomin ansträngd. Medel rann ut på traditionell verksamhet utan att någon riktigt synade denna verksamhet i sömmarna. Konsekvenser blev många inställda verksamheter och/eller att verksamheter ändrade inriktningar. Även kostnadsuppföljning skärptes högst väsenligt. Resultat blev för flottilj ett nollresultat eller rent av ett underutnyttjande av tilldelade medel.

Personalsituationen vid flottilj var mycket bra. Få vakanser, rätt utbildad personal, kompetent och lojal personal och intresserad. Detta var några ledord för flottilj personalsituation. Det negativa i denna process var att många uppfattade att flottilj hade en något negativ löneutveckling.

Andra ledord som gällde för chefer var att vara närvarande, hålla dörren öppen samt driva och utveckla ytattackflottiljen till att bli ett mönsterförband

Trots en väl skött flottilj var inte alltid så att flottilj fick någon glädje eller uppskattning på det sätt flottilj sköttes.

Flottilj förband genomförde utlandsbesök i Ålborg och Klaipeda.

Flottiljen 1994-1996, Kmd Magnus Waldenström

Den främmande undervattensverksamheten fortsätter. Under denna period inträffar minkdebatten. Vid en övning i Orren rapporteras 20 kontakter samliga klassificerades som 1. Detta blir början till en nergång för de skarpa ubåtsjaktoperationerna. Vår utbildning av ubåtsjaktstyrkan fortsätter dock.

Taktiska utvärderingar sker efter tidigare genomförda OPAS-övningar med flottiljen. Fortfarande hade flottiljen ett stort ansvar i att utveckla ytattacktakiken för ytstridskrafterna. Under perioden läggs E 1 ner och dess funktioner inom ytmålstriden övertas av FKS. Det tog viss tid att marknadsföra den invanda taktiken med samordning av RB 15. Inledningsvis gick samarbetet bra på låg nivå, medan visst motstånd och vissa problem uppstod på högre nivå.

Arbetet med samordning med RB 15 fortsatte med hög intensitet mellan ya, FV och KA, förband med olika operativa rörlighet inom operationsområdet. Ett problem var att KA inte alltid hade ett krb-batt rustat och inkallat. Detta löstes med att befälsbemannad enhet ställde upp vid större övningar. Takiskt sett kom krb att i operationen att bilda en ”stridgrupp” inom flottiljen och kunde t ex få uppgiften att utgöra flankskydd under en operation.

Fortfarande var ett av de större problemen att vid övningar skapa stora komplexa målbilder så att alla system kunde övas i att behandla en gemensam målbild.

Under dessa övningar skedde också prov med KA brigadledning.

Sammarin ägde rum i Karlskrona-området samt på Västkusten.

Flottiljen deltog i den första PFP övningen som svenska sjöstridskrafter deltagit i

" Cooperative Venture 94”. Övningen gick i norska vatten, Christiansand - Stavanger.

C 44.rbbdiv var svensk sjöstyrkechef för 34.rbbdiv (3 båtar), Kkv Gbg samt en hkp-grupp /2 tunga och en lätt/.
Det roliga med denna övning var framförallt bunkringen till sjöss mellan Nyn(250 ton) och RFA Olna(32000 ton).

Inom det taktiska området fortsatte samverkan med norska torpedbåtsvapnet med utbyte av elever mellan 18.ptrbdiv och det norska förbandet.

Under perioden tillfördes flottiljen Smyge som användes för att testa smygtaktik. Hon kom också att användas som störfartyg under övningarna.

Inom denna period påbörjade ett större arbete med att omorganisera flottiljens underhållstjänst. Arbete hade tidigare startat med att studera huruvida man kunde övergå till sjöburen lagtjänst och underhållstjänst. Som resultat av detta hade beslutats om inköp av Trossö till år 1996. Ett av argumenten var att flottiljen är den taktiska enhet inom vilket flottiljen uppträder såväl taktiskt som tekniskt. Ett annat argument var att kunna spara hyreskostnader för hyrda utrymmen iland samt slutligen att sjökommenderad personal borde vara sjökommenderad. Man såg också en vinst i att lagen inte behövde ägna så stor tid till grönstjänst och vakthållning som förevarit under den tid lagen var bilburna- och landgrupperade utan ägna sin tid åt sin huvudtjänst. Som ett led i uppbyggnaden lånades från MKO Sleipner som delvis byggdes om och försågs med stabs- och förläggningscontainrar och där plats bereddes för flottiljstab samt de olika divlagen

I denna omorganisation bildades flottilj-lag. DC avlövades teknik- och ekonomifunktionerna. DC fick behålla en taktisk adjutant.

Den ekonomiska situationen var som vanligt ansträngd. Kfl internrevision gav idéer om rationaliseringar och ändra verksamhet. Ofta uppstod friktioner mellan flottiljen och högre nivå om den ekonomiska situationen. Den högre nivån drabbades ofta av eftersläpningar och fördröjningar som inte upplevdes på flottiljnivån. Tecken till ökad centralstyrning ekonomiskt kunde skönjas.

Under perioden genomfördes ett större utlandsbesök med flottiljen i Riga med kkv och ptrb.

Flottiljen 1996-98, Kmd Tommy Åsman

Den främmande undervattensverksamheten avklingade under perioden. Vissa operationer genomfördes och viss utbildning fortsatte av ubåtsjaktstyrkan. Det gällde fortfarande att bibehålla kompetensen hos personal och vid vapensystemen.

Det är under denna period som försvaret ändrar inriktning från invasionsförsvar till insatsförsvar. Flottiljanfallet 1997 var den sista invasionsförsvarsövningen.

Ändringen medförde mycket arbete med att ta fram nya utbildningsanvisningar för övningar som än idag genomförs. Året präglades av liten taktisk utveckling förutom det som behövdes för internationella insatser.

Det enda vapensystem som infördes var modifierad patrullbåt Kaparen Ptrb-klassen ändra nu också namn till ptrb typ Kaparen.

Det nya övningskonceptet var inriktat mot internationella insatser inom ramen för Peaceekeeping och Peaceinforcement. Det nya inom taktiken var ett större utnyttjande av ROE. Detta hade i och för sig flottan sysslat med en del med tidigare i samband med sina många insatser i hävdandet av vårt territorium. Nu krävdes nya internationella kunskaper i ROE samtidigt som man omarbetade och tog fram svenska ROE.

Våren 1999 genomfördes tillsammans övriga förband i Karlskrona-området en egenhändigt planerad internationell övning, Southern Cross. Övningen ingick som en del i Hkv utbildningskontroll av förband inom Karlskrona garnison.

Flottiljen var fortfarande motorn i ytattacksystemet.

Trossö hade nu kommit i full tjänst och den nya flottiljlagsorganisationen verkade. En rörlig underhållstjänst kunde nu bedrivas med god effekt. Det visade sig att nu att fick man ut mer effekt av underhållsresurserna. Tidigare hade alltför mycket tid gått åt till att ägna sig åt insatser för egen överlevnad. Den nya underhållsorganisationen sparade åtskilliga miljoner för flottiljen. En detalj i underhållstjänsten som också medförde ekonomiska sparande var att man ströp möjligheten för många att gå till Gula Kvadraten och hämta ut materiel.

Flottiljen hade under denna period förband i Göteborg, Karlskrona och Hårsfjärden. Man kan i denna lite nya organisation se att flottiljens kultur i sitt arbete gav nya effekter i Stockholm. Den sk Karlskronakulten med t ex god personalhantering gav nu även stadga i Stockholm. Det är lätt att arbete med personal och förband om man har nära till chefer, till varv, marinkommandon, nöjen och övrig social verksamhet

Under 1999 vann flottiljen ett antal pris såsom året förband utsett av Värnpliktsrådet samt som bästa förband gjord inför försvarsbeslutet och som var riktat som vpl. Prisen uthämtades av FljC vid värnpliktsriksdagen.

Flottiljen medverkade också i en EU-tävling om bästa förvaltningsorgansation. Man kom långt i tävlingen men inte ända fram.

Flottiljen genomförde örlogsbesök i Baltisjk som det första svenska besöket av ett militärt förband sedan VK I. Besöket var det första/andra utländska i Baltisjk sedan VK II.

Under perioden blev flottiljens samordning och kontroll över verksamheter bättre. Goda insatser gjordes.

Flottiljen 1999-2001, Kmd Jörgen Ericsson

Perioden innehöll ett antal skarpa operationer främst spaningsvep. De skarpa ubåtskyddsoperationer har minskat betydligt i antal

Inom egen övningsverksamhet och utbildningsverksamhet är focus inriktat mot internationell verksamhet. Under perioden deltog flottiljens förband i ett antal internationella övningar. Övningarna var de som årligen återkom i våra närområden. Vid ett antal tillfällen fick också flottiljens chefer agera i chefsbefattning som CTU och CTG

En tidigare lite informell övning mellan danska och svenska robotbåtsförband blev nu till namnet och till innehållet formell i form av Baltic Bridge.

Skapandet av den internationella mröj-styrkan IM 01 påverkade flottiljen i så motto att Trossö avdelades att kunna stödja den i händelse av insats. Detta påverkade Trossö i så motto att hon i samband med översyner gjorde anpassningar som passade IM 01. Dessutom lånades hon ut till IM01-styrkan under jan-feb i samband med styrkans övningsverksamhet. Denna process med mröj och Trossö bedöms också få lite mer långtgående konsekvenser då man överväger att för gott överföra henne till minkrigsflottiljen och istället till flottiljen införskaffa nytt fartyg som även har förmågan att stödja Visbyssystemet.

Sammarin 2000 genomfördes inom området Västervik-Karlshamn. Övningen var upplagd på att skapa förmågor till marina insatsstyrkor. Stor samverkan mellan fl och amf skedde, t ex skydd av varandras förband i samband med förflyttningar och urdragningar. Även Sleipner, som var en rörlig marin underhållsresur, skulle fungera för hela det marina konceptet

Under perioden tillfördes Visby Provturskommando. De sista enheterna i 21 rbbdiv överfördes och inlemmades i 34 rbbdiv, dock med fortsatt basering på Hårsfjärden.

Projektet Navy 2000, sjösättning av Visby, genomfördes. Navy 2000 blev, i närvaro av ca 400 inhemska och utländska gäster, en fascinerade vecka med försvarsutställning, med seminarieaktiviteter kopplat till Visby-konceptet och med sjösättning.

Även rbb typ Ystad tillfördes och blev operativ. Fartyget hade nu främst erhållit nytt ledningssystem.

Ett mycket tungt arbete under perioden var nerläggningen av 18 ptrbdiv. Denna verksamhet ställde stora krav på både FljC och hans stab.

Beslutet om nerläggning hade tagit vi FB 96. Förbandet genomförde sin sista övningsverksamhet hösten 2000, varefter avrustning och avveckling påbörjades.

Det största problemet var att ta hand om personalen. Vilka lagar och förordningar kunde man luta sig mot och var kunde man finna nya arbetsuppgifter för den enskilde och hans familj? Genom ett unikt avtal för 3. ysflottiljen fick man möjlighet att utöka tiden för pendling från 6 mån till 12 mån. Personalen kom så småningom att antingen sluta inom det militära, gå över till Amf 4 eller kvarstanna inom 3.ysflottiljen.

Sedan tidigare hade hela flottiljledningen flyttat ombord på Trossö. Det visade sig så småningom att det inte var helt rationellt. Prod, ekonomi samt pers-funktionerna behövde ej vara ombord och hade svårt att fungera därifrån, varför dessa funktioner åter flyttade in i Tyghuset.

En del nya krav ställdes på flottiljen, t ex inom områden som miljö, arbetsrätt, sjösäkerhet mm. Det var nu man upptäckte viss obalans mellan t ex ett arméregemente och en ysflottilj, förband på samma nivå inom GRO. På ett regemente finns ett antal civilanställda som sköter många av de tidigare beskrivna arbetsuppgifterna. Vid de stora personalmötena tidigare vid Aronsborg glömdes bort att kräva personalramar till flottiljen för detta. Vissa omstruktureringar fick göras inom flottiljen. Behov av en hel del stöd fick man dock knyta upp mot Marinbasen.

Inom flottiljledningen skapade man lite bättre struktur igenom att skapa en SC-funktion.

Under perioden startade verksamhetsledningsystemet upp.

Ekonomiskt blev 2001 ett katastrofår med krav på stora reduceringar inom ekonomin, bl a ställdes Sammarin in och vissa andra ominriktningar genomfördes.

Personalmässigt var flottiljen fortfarande stabil. Flottiljen har en god personalstock, få vakanser, ringa personalrörlighet samtidigt som man kan fylla upp platser på centrala staber och avdela elever till skolor. Duktiga medarbetare. Ett gott arbetsklimat råder på flottiljen. Det är nära till allt och korta kontaktlinjer.

Sammanfattning: 2000 ett bra år, 2001 ett trist år, det tyngsta var 18.ptrbdiv nerläggning.

Jag avgick tidigt på året för att senare tillträda som GIM/CM.

Flottiljen 2001-2002, Kmd Leif Nylander

Fortfarande händer det saker i Östersjön som kräver insatser av sjöstridskrafter. Under hösten avvecklade 2. ysflottiljen sin verksamhet lite tidigare än väntat samtidigt som det blev akut behov av sjöstridskrafter i spaningsoperation. Efter FljC beredskapskontroll och med tämligen oerfarna besättningar genomfördes insatserna under rel lång tid. Insatserna skedde under hösten och vädret var hårt till mycket hårt. Medelsjö var ca 6 m och vindstyrkorna medförde t ex att Trossö ej kunde runda Utklippan vid avslutad operation utan fick stäva sjön utanför Öland.

Insatserna genomfördes av Trossö samt ytattacken där Trossö opererade i Gdansk-bukten och ytattacken på flanker med en och annan inpassage till Bukten

För många blev denna insats en bra inledning på besättningsomgången och gav besättningarna sjöben. De vpl tyckte dock att det hade blivit väl bra inledning.

Det är nu många internationella övningar som genomför och de flesta övningar genomförs, även de svenska, med engelska som kommandospråk.

Under 2001 ställdes Sammarin in. Istället fick flottiljen tillfälle att bedriva övningsverksamhet i Norrland med bl a skarp robotskjutning. Det var nog väl en så god ersättning. I övrigt genomfördes övningarna Strong Resolve, Baltops och Baltic Bridge.

Organisatorisk så avvecklades och överfördes de två sista robotbåtarna från Hårsfjärden till Karlskrona.

Den 1 juli var det tyvärr dags att hala flagga och befälstecken på 18.ptrbdiv

En lång närvaro av flottan på Västkusten var nu bruten. Under hösten genomförde avvecklingsarbeten samt att man såg till att ett fartyg blev museifartyg i Göteborg.

Under 2002 genomfördes Sammarin som en del i den internationella övningen Nordic Peace. Här kom FljC att fungera som CTG 1 med bl a svenska och finska enheter. Trossö fungerade som ett stabsfartyg men ej som ett ledningsfartyg hade att stötta CTG. Under övningen besöktes förbandet av CFÖD.

Baltops gick av stapeln som vanligt och med start i Polen och med deltagande av 36.ptrbdiv och Trossö.

Baltic Bridge, samövningen mellan svenska och danska robotbåtsförband, ägde rum i danska farvatten. Här kunde även 36.ptrbdiv deltaga från sin övningsverksamhet på Västkusten. Danskarna lät även sitt mobila kustrobotförband deltaga. Övningen avslutades med örlogsbesök i Köpenhamn.

På vapensystemsidan skedde det att Visby kom igång med sina inledande provturer. Även Kv Malmö kom ut efter stor modifiering. Det var ett helt nytt system som flottiljen fick. Och det fanns saker som var bättre än förväntat, t ex farten

Under denna period var flottiljen ekonomiskt hyggligt i balans. Visst kom det besparingskrav, men dessa var hanterbara. Det underlättades genom att flottiljen har en mycket god produktionsuppföljning och goda ekonomer. Det senare gäller även på personalsidan. Flottiljen har en stabil personalsituation med kompetent personal och få vakanser. Det är roligt att jobba med unga, stolta och entusiastiska medarbetare. Att i mässen få umgås med alla åldrar alltifrån 19 till pensionsålder och med en medelålder på ca 35.

FljC highlights var spaningsvepen i början av perioden, deltagande i Nordic Peace samt att få besöka sina förband.

Flottiljen 2003--, Kmd Anders Grenstad

Efter några år i Hkv återvände jag till 3. ysflj. Jag kände ju flj sedan tidigare men under mina år i hkv hade jag också fått bekräftat att 3 ysflj hade ett mycket gott renomée i centrala ledningen. Förbandet präglades av att uppgifter och ekonomi var i balans, kunnig personal, god personalhantering och man följde högre chefer anvisningar och policys.

Ett så välskött förband har ibland den lilla obenägenheten att vara lite konservativa och lite svårt med förändringar. Ser man in i förbandet så kan man ju i alla fall se att ptrb-systemet är ofta de som står för förslag till förändringar, plötsliga och snabba idéer, medan kv och rbb-system är mera traditionsbundna och konservativa.

Vid mitt tillträde fanns det balande mellan ekonomi och uppgifter. Detta medförde att det blev ett gott utbildningsresultat av de olika förbandsdelarna.

De stora händelserna under året var:

Örlogsbesöket i St Petersburg med Trossö / tyvärr fick ptrb inte medfölja för det var ca 60 cm is i Finska Viken vid denna tidpunkt./ Besöket var inplanerat för att stödja andra svenskaktiviteter i området, bl.a deltog kronprinsessan Viktoria i arrangemangen ombord.

Ptrb genomförde under våren en 2 veckor lång övningsperiod som började med rb-12 skjutningar i Norrland med mycket gott resultat. Därefter följde en traditionell Väner-övning.

Sto/Mmö återkom till flj under året efter sin halvtidsmod. Halvtidsmoden blev mycket lyckat och där vissa åtgärder blev bättre än förväntade tex. fartprestanda. Fartygen var anmälda till FOST under året. Denna verksamhet genomfördes trots att lite för lite tid erhölls för förberedelser. Det var mycket som skulle trimmas in efter halvtidsmodden, nya system och en ny besättning. Ett stort engagemang lades ner av besättningarna och resultatet från FOST blev bra. Lite kuriosa. Alla kostnader för lots, bogserbåtar lyckades man förhandla bort, men man fick en sopräkning för att man inte klarade av det engelska sopsorteringssystemet.

Det fanns för Sto/Mmö inplanerat en övning TREVA, dvs en testövning i Medelhavet. Denna ströks, men förhoppningar finns att den återkommer 2004.

Rbb deltog under året i Baltops och genomförde gedigna insatser.

Övningsåret avslutades med Sammarin på Västkusten under augusti månad och i ett strålande väder. Man klarade av att under en semestermånad samsas med semesterfirare.

Övningen var en bra marin slutövning där befäl och vpl fick visa upp sina kunskaper på ett professionellt sätt.

Fokusering vid flj är på att införa de nya Visby-korvetterna. Detta påverkar flj såtillvida att rbb och till del ptrb-system nu sakta avvecklas för att 2004/2005 vara de sista åren för dessa system. Redan i år avvecklades den tredje rbb, vilket innebär att 34 nu arbetar med två rbb.

Det visar sig att torpedskjutningar i år varit för få för att ha uppnått ett gott resultat. Skjutning med tunga torpeder har sedan tidigare helt upphört.

Under året har flj förband genomfört ett antal underrättelseföretag. Det pågår fortfarande militär aktivitet i vårt närområde som behöver övervakas.

Under senare delen av året har mycket arbete lagts ner på att ta fram underlag för nytt försvarsbeslut. Många skivelser och PM har skickats till Hkv, men också många besökare har passerat förbandet där flj fått visa vad man kan. Det har också medfört att media har varit aktiva med att bevaka förbandets verksamhet

1983 – 2003 från Grenstad till Grenstad

2004 -- från Grenstad till …..?

DE FÖRSTA 20 ÅREN……

Inledning